Sigtunastiftelsen
Visste du att en del av Italien finns i Sigtuna? På tallhöjden ligger Sigtunastiftelsen som en toscansk klosteranläggning. Idégivaren var Manfred Björkquist, som senare kom att bli Stockholms första biskop (1942) och gestaltaren av hans idéer var arkitekten John Åkerlund. Manfred ville skapa en plats för ungkyrkorörelsen där gemensamma tankar, idéer och intressen kunde mötas. Sigtunastiftelsen öppnade 1917 och under de följande åren tillkom stora och små byggnader till folkhögskolan, gästhemmet och läroverket samt för personal och elever.
Efter andra världskriget fick Sigtunastiftelsen en viktig roll, tillsammans med andra institutioner, då staden blev en fristad för uppemot 600 människor som överlevt nazisternas koncentrationsläger. Sommaren 1945 blommade rosorna i Rosengården extra mycket för alla de som låg i sängarna bredvid varandra i arkaderna.
Stiftelsen har behållit sin identitet, historia och atmosfär genom åren och är än idag en fristående mötesplats med dialogen i centrum. Genom åren har kurser, seminarier och kulturarrangemang anordnats och hit har författarstipendiater kommit för att skriva. Hit kommer privatpersoner och konferensgäster för att bo, vara och mötas genom tid och rum.
Vilken är din drömmötesplats?
För att se en film om Sigtunastiftelsen, klicka här
Läs om alla hålen och sevärdheterna klicka här
The Sigtuna Foundation
Did you know that there is a part of Italy in Sigtuna? The Sigtuna Foundation is located on a hill covered in pine trees, constructed in the style of a Tuscan monastery. The idea came from Manfred Björkquist, who later became Stockholm’s first bishop in 1942. The architect John Åkerlund designed the building according to his ideas. Manfred wanted to create a place for the Young Church Movement (Ungkyrkorörelsen) where common thoughts, ideas and interests could meet. The Sigtuna Foundation opened in 1917, and in the following years buildings were added to accommodate the public school, guest housing and the educational institution, as well as rooms for staff and students.
After the Second World War, The Sigtuna Foundation played an important role, joining together with other institutions to provide refuge and recovery for approximately 600 survivors of Nazi concentration camps. In the summer of 1945, the roses bloomed doubly for all those who lay next to each other in recovery beds under the arched walkways surrounding the garden.
The foundation has retained its identity, history and atmosphere over time and today is still an independent meeting place with a focus on the humanitarian dialogue. Over the years, courses, seminars and cultural events have been arranged, and visiting authors and fellowship recipients have come here to write. Private persons and conference guests come here to visit, be and meet through time and space.
What is your ideal meeting place?
