Vibybrevet
Vibybrevet kom till på grund av en tvist mellan den relativt nya stora makten kristendomen (kyrkan) och det värdsliga frälset, stormannagården och ätten. Sonen vill ha kvar ”sin” mark, medan modern Doter vill ge marken åt munkarna och klostret.
Uppenbarligen har den geografiska närheten till Sigtuna samt att det i dess närhet fanns stormannasläkter, som då hade nära samband med de andra klosterbyggena att göra med att det blev dessa höjdare som la sig i tvisten och som ansåg att det behövdes präntas ned.
Det ena sigillet är Kung Karl Sverkerssons, erkänd som Svearnas och Götarnas kung 1161.
Olov Hartman, född 1906 i Stockholm, avliden 1982 i Sigtuna, var svensk präst, direktor för Sigtunastiftelsen, författare och psalmdiktare.
Olov Hartman hyrde under perioder det här torpet i Viby att ha som skrivarstuga. I några av hans verk nämns Viby.
Fred Eriksson är barn till torpare som levde sina liv i Viby by i det tidiga 1900-talet. Fred hade 14 syskon och beskriver i flera verk livet i Viby. Trångheten, arbetet, gemenskapen och grindarna. Hur man sov så många personer i ett litet torp med ett rum och kök, särskilt på vintrarna. Ingen el, inget indraget vatten eller toalett, och som underlydande torp till Venngarn. Sviten ”Maria” "Björn” och ”Pojken” är vackra och talande porträtt av torparliv i Sverige.
Romanfigurerna Maria och Björn får 15 barn tillsammans, och många av åren tillbringar de i Viby, i torpet som det idag serveras fika i.
Fadern var och förblev en bonde utan egen jord och fick sköta arrendetorpet och göra dagsverken på Venngarns marker. Drömmen om att rå över sitt alldeles egna blev aldrig sann och det är om detta romanerna handlar.
